Att vara med – eller inte…

Att vara med – eller att vara utanför – det är en stor skillnad.

Många känner sig med i alla sammanhang, de bara flyter på och är “med” hur de än är och gör medan andra tycks ha svårt att vara annat än utanför hur nära de än är! Det är sorgligt för vi människor är flockdjur (även om vi alla kan behöva komma undan och vara för oss själva då och då). Men det finns enkla sätt att bryta ensamhet. Man kan börja prata minnen – vare sig man delar dem eller inte! Alla har minnen. Det är som att börja räfsa höstlöv. Man tänker att man ska ta den där lilla högen och så visar det sig snart att det är oändligt med löv. 🙂 Men – invänder du kanske – min tant/granne/morfar han minns ingenting! Nä, så kan det vara. Dock… Jag arbetade med en förtjusande dam i 90-årsåldern, glad och pigg, gillade att springa och prata med mig när jag fixade (på det underbara demensboendet där hon fått lyckan att bo) och hon var som en grammofonskiva – så fort hon såg mig igen så presenterade hon sig och ville veta vem jag var – ungefär var 10:e minut. Men så trevlig och glad och även hon hade  minnen som hon i rask takt rev av när hon märkte att någon lyssnade, och vi hann prata om dem – om jag var kvick nog!

Ett sätt att känna sig med är definitivt att släktforska! Det är ofta väldigt sorgligt när nära och kära lämnar denna jorden och man står ensam kvar. Ensam bland miljarder andra. Så fort man börjar släktforska så hittar man älskade människor som lämnat denna jord och nu befinner sig bland miljarder andra men kanske sörjer att ingen någonsin nämner dem vid namn längre och än mindre visar dem något intresse. Det är säkert inte helt lätt för dem som helt osynligt befolkar denna jord – eller i alla fall på något vis tillhör denna jord och sällan visar sig.

Jag forskar i Arkiv Digital nu för tiden. Jag är den ständiga släktforskarnovisen som haltar mig fram genom att fråga andra som är mindre noviser än jag. Och det funkar! Man måste inte kunna så mycket nämligen för att komma igång. Med lite tur har vi en bild här på en man som är min farmorsmors kusin… Eller nåt sånt. Det är lite oviktigt just nu. Just nu vill jag bara dela med mig av hur otroligt roligt det är att kunna följa personer och familjer och platser när man har hela batteriet av svenska kyrkböcker i knät! (Om man som jag sitter med sin laptop.) Jag har så roligt att jag inte vill gå och lägga mig och det enda jag behöver nu är ordning. Men jag går en kurs i ordning som jag också tänker skriva mer om sen. Allt det här ingår i att vara tavarlig. För alla har vi någon – död eller levande – som vi bryr oss om. Och alla har vi väl oordning någonstans… Eller det är kanske bara som jag tror..

När jag jobbade i hemtjänsten så var det så roligt att se gamla ensamma människor livas upp genom att prata om “de gamle”. Jag kom, jag fixade, jag ställde frågor och jag kom tillbaka, fick svar och ställde nya frågor, fixade och gick igen. Att vara den som binder ihop ett samtal på längre eller kortare tid är en förmån och jag fick lära mig om hur det var att leva förr. Som barn på en liten fyr i Östersund, t ex. Jag frågade om de hade berättat allt de berättade för mig för sina barn, om de hade skrivit ner dessa fantastiska berättelser… men nej, vem skulle vilja läsa det. Ingen har ju tid att lyssna nu. Det är ju bara jag, Ingen viktig, Inget viktigt. SÅ FEL de hade!

Börja ställa frågor och sitt en minut eller två och lyssna på svaret så får du se om en vecka eller så att det kommer mer. MYCKET MER! Börjar du sen att leta upp gamla namn och datum och platser så börjar det riktigt roliga. Samarbetet. Ingen behöver vara ensam. Ingen borde känna sig ensam. Vi har så mycket att ge varandra. Och spännande blir det när man väl sätter igång. En fråga, en minut, ett öra och kanske om du vill… en laptop och en bit papper. Sen är ni på g – och ensamheten är bortsuddad. Jag lovar.

Förresten: Här binder jag ihop mina släktingar: www.familysearch.org. Det är helt gratis och du kan lägga in bilder, intervjuer och en massa skoj. Och enkelt följa vem som är släkt med vem och hur. Bland annat.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.